Läs en kort berättelse om marknadsbodarna och marknadshistoria.
Marknadshistoria allmänt
Fram till 1846 var handelsbodar på landet förbjudna. Handel fick endast bedrivas i städer. På platser som låg långt från en stad hade staten gett tillstånd till årliga marknader, som varade någon eller ett par dagar. Men även för städer med ganska litet affärsliv blev den årliga marknaden viktig. För många människor var marknadsbesöket enda möjligheten till inköp av sådant man inte kunde framställa själv. Förutom de nödvändiga inköpen blev marknaderna också ett folknöje samt en plats där man mötte folk och fick höra nyheter från överheten. De flesta marknader hölls i samband med kyrkliga högtider och många hade långa traditioner, ibland ända tillbaks till medeltiden. Särskilt i norr hölls de mestadels vintertid, eftersom man då hade mindre arbete i jordbruket och vintervägar över islagda sjöar kortade avstånden.
Gislaveds Marknadshistoria
Den äldsta hittade uppgiften om en marknad i Gislaved är från 1626. Då var det uppe i häradsrätten att det hade varit slagsmål där. Men det är säkert att det varit marknad mycket tidigare då en marknad i Villstad är nämnd 1596. 1628 finns det omnämnt att det fanns marknadsbodar i Gislaved. Platsen för marknaden var i det stora vägkorset där vägarna möttes från nord-syd och öst-väst som då låg där rondellen vid Danska vägen ligger nu. Nissan var då en gräns mellan Anderstorps och Båraryds socknar. Tidigare fanns det ett vadställe där men sedan byggdes en träbro över ån.
Senare bredde marknadsbodarna ut sig runt omkring, så på 1700-talet fanns det över 70 bodar i krysset Nygatan/Danska vägen/Köpmangatan. Marknaden flyttades senare till den plats som kommunhuset står på idag, efter det till nuvarande Kyrkparken och sist norrut till platsen som har husbilsuppställning nu. Marknaden avvecklades där för många år sedan.
Industrimuseet, som ligger alldeles intill den gamla marknadsplatsen vid Danska vägen, försöker nu etablera en nygammal marknad och har därför byggt ett antal marknadsbodar efter modell från 1600-talet. Museet hade en julmarknad 2017 som blev succé och tänkte därför prova med att anordna en vårmarknad. Slår det väl ut blir det en skördemarknad till hösten också. Det finns inte obegränsat med plats runt museet så man har bestämt sig för att bara ha det mer traditionella utbudet med hantverk, växter, mat osv. men också lite loppisplatser. Museet hoppas att det kommer många besökare och knallar så det kan bli årligt återkommande marknader.
Vad är en lanthandel?
Från början betydde ordet bara att handel bedrevs utanför stadens gränser. Fram till 1846 var handelsbodar på landet förbjudna. Men detta år blev det tillåtet att öppna en handelsbod, om den låg minst 3 mil från stadsgränsen. När lanthandel blev tillåtet visade det sig att det fanns ett uppdämt behov. När man 1847 för första gången räknade antalet lanthandlare fanns 960 stycken runt om i Sverige. År 1860 hade antalet fördubblats till 2.100. När man 1864 fick rätt att etablera lanthandel oavsett avstånd från staden kom antalet lanthandlare att snabbt fördubblas. År 1870 fanns således hela 4.300 lanthandlare i Sverige. Lanthandeln hjälpte till att sprida konsumtionen i samhället. Befolkningen på landsbygden behövde inte åka in till staden för att köpa varor, vare sig det gällde livets nödtorft eller livets goda. Handelsboden erbjöd smör, mjöl och snus, men också olika tyger, kläder och skor, spik och skruv. Genom att erbjuda ett brett sortiment spred lanthandlarna varor och vanor till de mest avlägsna delarna av Sverige. Om något inte fanns inne kunde man beställa det. På så sätt kunde lanthandeln sälja både plogar och cyklar.
Lanthandelsboden var en viktig mötesplats. Innan snabbköpet slog igenom på 1950-talet var det handelsmannen eller biträdet som plockade fram varorna. Det tog sin tid. Kunden kunde tillbringa en god stund i handelsboden. Via handelsmannen, biträdet och andra kunder fick man sig till livs lokalt skvaller, men också nyheter från Sverige och utlandet. Den traditionella lanthandeln försvann fr.o.m. 1960-talet för att ersättas av snabbköp. Såväl enskilda handlare som medlemmar i ICA eller kooperationen kom att koncentrera utbudet till dagligvaror. Ville folk köpa andra varor kunde man ta bilen in till centralorten, eller köpa kläder och annat på postorder från något känt postorderföretag.